Fler träd

Industriområdet tar så sakteliga form

För att få en uppfattning om hur byggnaderna på industriområdet ska placeras har de här ställts upp provisoriskt på sina ungefärliga platser.

Nu kan rälsen läggas ordentligt och det omkringliggande landskapet gestaltas. Byggnaderna däremot är med undantag av tegelbyggnaden till vänster färdiga. Här har min käre far gjort en storartad insats genom att måla, patinera och förbättra. 

Förökning genom delning

I verkligheten är det fullt av träd överallt, åtminstone häromkring och även i Tyskland, det land som min modelljärnväg ska försöka efterlikna. Att bygga en öken eller nöja sig med torra buskage duger inte.

Alltså återstår mycket arbete, innan landskapet på anläggningen börjar ge den känsla av lummighet och grönska som önskas.

Något underlättades detta arbete dock i dag, då jag demonterade ett stort, men inte alltför vackert lövträd (bilden t v) och av det skapade flera mindre träd och buskar (se ovan). Det stora trädet blev inte så bra som jag önskat, så därför var det lika bra att såga upp det, eller rättare sagt klippa sönder det med en tång. De nya träd som blev resultatet är förvisso ganska små, men de gör sig bra på sluttningen ovan.

Som framgår av bilden är landskapet inte heller här färdigt. En hel del vita fläckar och skavanker återstår - liksom att plantera fler träd och buskar Till vänster på bilden syns vinodlingarna.

Tågmöte

Två toppmoderna tåg möts på den dubbelspåriga huvudlinjen strax söder om Radeburgs station.

Vt 08.5 susar förbi.

SÅS-tåg

I år är det 150 år sedan västra stambanan invigdes och därmed sedan järnvägen kom till Katrineholm.

Katrineholm är en av flera svenska städer som  har hela sin existens att tacka för järnvägen, så därför är det inte mer än rimligt att staden i dag firade järnvägens 150-årsjubileum.

Till firande körde Stockholms ånglokssällskap, SÅS, detta tåg, draget av loket S1 1921. På de båda bilderna ovan syns tåget i Kolke strax söder om Gnesta. Då var det ännu i tid, men dessvärre visade det sig att det längs vägen orsakade några gräsbränder, vilket berodde på att gnistskyddet i skorstenen lossnat. 

 

Tåget fick därför inte fortsätta innan felet var åtgärdat. Här är det i Sparreholm, där det stannade till i väntan på ett nytt gnistskydd. 

  

Att skyddet sitter löst syns tydligt på denna bild. 

Att sänka sig en nivå

Alla vet att varje någorlunda seriös modelljärnväg måste ha en skuggbangård. Ändå planerade jag aldrig in någon sådan på min anläggning.
Det är naturligtvis snudd på oförlåtligt, men som tur är inte omöjligt att rätta till. I dag har jag konstaterat att det inte fordras några större ombyggnationer för att bygga en skuggbangård - endast några extra växlar behövs.
Skuggbangården skulle då byggas under den befintliga anläggningen, där det ju finns så gott som obegränsat med plats. Ned-/uppfarten skulle ske längs anläggningens ena sida (någon helix behövs inte), och ansluta till befintliga räls i en tunnel.

För att kunna komma ner till skuggbangården från båda håll, alltså oavsett åt vilket håll tåget lämnar stationen, krävs några extra växlar, men inte mer. Skuggbangården kan sedan byggas ut vartefter, tills den fått tillräckligt många spår.